Vet ni att kunskap i form av vetande är skrämmande. Ju mer man vet om olika ting i världen desto mer försiktig blir man för att göra fel. T.ex. jag är snart färdig Socionom och är redan Socialpedagog ( lite överkurs och ha inneha båda titlarna men nu kommer jag kunna söka jobb inom hela det sociala fältet ) och jag har snart läst 4 år på Högskola/Universitet om socialt arbete. Jag förväntas ha en massa kunskap om olika teorier, tekniker och arbetsmetoder. Och det har jag såklart med (även om allt inte fastnat), men jag är blir också rädd för att jag skall göra fel. Hur kommer mina klienter tolka det jag säger, kommer jag förstå det de vill förmedla till mig eller kommer jag lägga in mina egna värderingar, vad har jag för förutfattade meningar (märk väl att de som säger att de inte har några förutfattade meningar saknar insikt) och när är det rätt att gripa in och ta ansvar åt en människa t.ex. vid placeringar av barn eller tvångsvård av narkomaner. Nu när det bara är ett halvår kvar av mina studier blir de här tankarna känns väldigt aktuella och det är ett gemensamt drag för nästan alla Socionomer. Jag är livräd för att göra fel men samtidigt tror jag nog att det är så det största felet man kan göra att inte försöka göra något alls.