Vad märkligt det är när jag ena stunden känner mig jätteinspererad att skriva en blogg och få dela med mig av min vardag och i nästa sekund känner jag hur lågan bara brinner ner. Det som återstår nu är en sparsam låga som sakta flämtar i vinden. Vi får se hur länge det håller tills lågan slocknar.

Jag frågar mig själv varför jag har så motsträviga känslor, kanske är det för att det för den här bloggen blir väldigt ytligt. Jag är inte en ytlig person. Jag har massa tankar och funderingar om världen och livet i stort och smått men inga som jag vill delge till vem som helst. Vem läser min blogg? Och vilket syfte har den människan med sitt läsande?

Jag har hamnat i en existensiell bloggkris..och nu vet ni hur jag tänker kring det!